Veckan

Jag skriver kanske inte lika mycket vad som händer i mitt liv rent praktiskt, som jag skriver om hur jag känner och tänker kring saker. Själv gillar jag olika typer av bloggar. Jag gillar att dyka in i andras liv och vardag och läser gärna om jobbstress, blöjbyten, dejting, träning eller annat som händer rent praktiskt. Det kan vara små saker och det behöver inte vara speciellt bra skrivet. Jag kan gilla de bloggar som är skrivna i all hast. Jag tänkte att jag skulle bli mer så. Skriva om vardagen, vad jag gör och hur jag får ihop dagarna. Men jag får för mig att just mitt liv inte är speciellt intressant. Men varför skulle det inte vara det egentligen? Jag tycker till och med att det är intressant att läsa om en kompis vardagsliv som jag i stora drag redan vet hur det det ut. Ni som tycker att såna bloggar är tråkiga, läs inte följande inlägg. Här kommer en sammanfattning av den senaste veckan:

Det ringde på dörren mitt i ett kaos. Glenn och jag tjafsade om disk eller nåt annat löjligt. Natten, morgonen och förmiddagen hade inte tett sig som planerat. Vårt sätt att få allt att fungera och för att sno åt oss så mycket sömn som möjligt, är att sova i varsitt rum med varsitt barn - allt för att de inte ska väcka varandra. Dessutom känner jag att jag behöver den egna tiden med Lilla O innan vi somnar för natten.
På morgonen kommer Folke utspringandes till mig med nappen och hunden i handen. Då vill han alltid kramas och efter en stund frågar han efter välling. Har jag tur har jag redan ammat och bytt på Lilla O som somnat om och då kan jag fokusera helt på Folke. Jag byter blöja, kokar välling och äter frukost. Efter det vill Folke titta på barnprogram. Det är då jag njuter som mest av morgnarna. När vi alla tre, jag och mina två barn sitter/ligger i soffan helt lugnt. Jag läser morgontidningen och tar en till kaffe. Om det är vardag vaknar Glenn efter en timme för att åka till jobbet. Han borstar tänder, klär och kammar Folke så att han är redo att gå till föräldrakooperativet. Om det är helg äter vi en godare frukost med ägg ihop. Folke älskar de morgnarna märker jag. När vi inte ska iväg någonstans och umgås hela familjen hela morgonen. Efter familjefrukost går jag och lägger mig och Glenn tar barnen. Efter två timmars extra sömn är jag utvilad och redo för dagen. Klockan är då kring 10,00 på morgonen.
Men just denna förmiddag hade natten varit kaos med Lilla O:s magont och förkylning. Det gick inte att trösta honom med nappen för att han var helt täppt i näsan. Morgonen blev inte heller som vanligt. Folke vaknade mer än en timme tidigare, vid 04.00 - på tok för tidigt! Folke var grinig och lägenheten såg ut som ett värre bombnedslag. Mitt humör var giftigt och Glenns morgonhumör hade mycket övrigt att önska.
När Anna och Daniel ringde på dörren efter lunch var jag nästintill gråtfärdig. Den tristaste känslan är när man kämpar hårt för att dagen ska bli bra, för att man ska orka umgås med vänner eller hitta på roliga saker. Men då man känner att man bara inte orkar med. Jag tog lilla O i vagnen och sa att vi istället skulle lämna Glenn och griniga Folke hemma, medan vi tog en stillsam lunch på passande ställe. När jag satt där i solen på det lilla nyöppnade cafeet i sofo och åt en enorm sallad med lax och avocado, infann sig lugnet. De träffade Lilla O för första gången och jag kände mig fånigt stolt. Jag måste lära mig att släppa förväntningar och låta dagarna bli som de vill bli. Det är ändå barnens status som bestämmer. Barnen är liksom bossarna i mitt liv just nu. Mår de inte bra mår inte jag bra. Mår de bra är jag den gladaste av de glada!

På måndagen var det dags för styrelsemöte på föräldrakooperativet. Beroende på min egen trötthet kan de tillställningarna vara allt ifrån väldigt trevliga till utdragna och tjatiga. Det är vi föräldrar som bestämmer allt utom pedagogiken som förskollärarna ansvarar för. Vi bestämmer över personalen, lokalen, maten, utegården, utflykter, storleken på barngrupperna och allt annat praktiskt. Jag föreslog för några månader sedan att en del av vår budget skulle gå till renovering av toaletterna. Linolium-mattorna är så mörka att man inte ser hur rena eller smutsiga de är, skitäckligt enligt mig. Nu ska båda badrummen renoveras från golv till tak.

Tisdag: dags att besöka BVC och min barnsköterska Lina på Mama Mia City. Hon är helt underbar. Hon stöttade familjen genom hela Folkes koliktid och vet precis vad vi gått igenom. Jag köpte blommor till henne på Folkes 18-månaderskontroll. Vi blev vänner, även om vi inte umgås privat. När jag blev gravid på nytt och skulle välja barnsköterska var det självklart henne jag ville ha. Hon kommer med så fina råd, är så stöttande och varm. Och genuint engagerad. Man märker att det inte bara är ett löpande band-jobb för henne. Hon frågar mycket om Folke också. Nästa gång tar jag med mig honom så att de får träffas.
Efter BVC hälsade jag på på mina två olika jobb. Hur kommer det sig att kvinnor alltid tjuter av förtjusning när de ser en bebis? Eller snarare, varför reagerar inte män med samma tydliga känslouttryck?

Onsdag: Jag började förbereda Folkes 2-årskalas. Bakade syltkakor och vanliga smördegskakor som jag dekorerade med en sockerblandning med karamellfärg. Ögon, näsa och antingen glad eller sur mun. Tänkte att barnen skulle tycka att det var roligt att välja om de ville ha en glad eller sur gubbe. Intressant för mig också att de vilka av Folkes kompisar som valde vad.

På eftermiddagen träffade jag min fd arbetskompis Nina och lilla Jack, fyra månader. De är på riktigt så otroligt snygga. Nina berättade att hon alltid sov hela förmiddagar och sällan hittade på något förrän det blev eftermiddag. Smart. Sömn ger skönhet säger de ju och det stämmer på henne.

Torsdag: Dagen började med en tråkig lämning av Folke som klamrade sig fast som om jag skulle lämna honom för evigt. Men när jag gått från dagis ringde jag pedagogerna som berättade att han slutade gråta på en gång efter att jag kommit runt hörnet.
Jag var så trött, men dagen blev fantastisk! Jag mötte upp Malin och Frej. Vi hade en heldag i solen med långpromenad Södermalm runt till Tantolunden, som avslutades med en fika på Vurma i Hornstull. Lilla O sov och ammade omvartannat hela dagen och jag fick färg.

Fredag: Efter lämning sov jag och Lilla O hela förmiddagen efter en halvt sömnlös natt. På eftermiddagen gick jag och handlade och förberedde två stora smörgåstårtor. En med tonfisk-röra och en vegetarisk med en röra av ost, ägg, äpple, lök och nötter. Hårdvispad crème fraîche ovanpå och sedan in i kylskåpet för att dekorerad dagen efter.

Lördag: Syster och hennes kille kom över för att förbereda fiskdammen och duka upp allt på innergården. Jag hade slagit in och förberett små paket med plastdjur, klistermärken och små ritblock och pennor. När barnen skulle fiska varvade jag paketen med strumpor, servetter och annat skräp. En del av barnen skrattade högt! De vuxna gillade smörgåstårtan och barnen åt upp nästan hela pannkakstårtan med jordgubbar och grädde som Glenn förberett. Ett lyckat kalas hoppas jag att de tyckte.

Söndag: Min kompis Karls man Henrik har efter mycket slit lyckats ta examen i ljusdesign. Ida hade förberett ett överraskningskalas för honom. Vi samlades alla hos henne på en slags knytis. Jag tog med halva satsen syltkakor och den vegetariska smörgåstårtan. Henriks min var oslagbar när han steg in genom dörren för att - vad han trodde - vara barnvakt. Vi blåste i våra fånigt roliga tutor och alla log från öra till öra. Inte minst Henrik. Det måste vara så häftigt att bli överraskad på det där sättet, jag har aldrig riktigt varit med om det.

Måndag: Tuff natt igen. Lyckades inte åstadkomma mer av dagen än att besöka Södersjukhuset och göra ett hörseltest på Lilla O. Jag reagerade på en mamma som ammade sin lilla bebis på ett väldigt obekvämt sätt. Hur orkar man sitta som en krok framåtlutad och spänna sig? Varför gör vissa mammor så? Luta er tillbaka och slappna av!
Jag en mysig kväll med Glenn och god mat. Jag kan sitta och gosa med Lilla O i timmar. Hur kan bebisar dofta så ofattbart gott? Jag älskar honom så mycket. :)

Tisdag: Jag var bjuden till en kompis i Saltsjöbo men ställde in. Jag måste göra så ibland. Jag hade tidigare en oskriven lag att inte banga på saker. Det var innan jag fick barn. Jag tycker det är fult att ta upp en människas tid och planera en dag eller kväll - för att sedan vara egoistisk nog att bara ställa in. Nu har jag tummat på den regeln. Och vännerna förstår faktiskt det. Jag drog för gardinerna och kollade på de tre senaste avsnitten av Debatt i svtplay.

Jag köpte en stor hallonbakelse som jag skulle fira Glenn med morgonen efter. Han ville inte att jag skulle köpa någon dyr present, så jag köpte en vit Adidas- hoodie som jag visste att han skulle gilla. Han är dessutom skitsnygg i vitt.
På kvällen var jag bjuden på en stor tv-fest som jag inte orkade gå på.

Onsdag: Jag förberedde en bricka med frukost på sängen. Folke var överlycklig över att få blåsa ut ljusen och vill sedan "mata pappa tårta". Vi frågade om inte han ville smaka. Han skakade på huvudet. "Pappa äta tårta!". Han verkade förstå att det var pappa som fyllde år den här gången.

Jag, Ida och Elisabeth möttes upp vid Odenplan vid tio-tiden. Vi satte oss på Coffie by George och drack kaffe omringade av våra barnvagnar som värsta lattemorsorna. Elisabeth gick iväg på massage medan vi passade hennes bebis. Efter det promenerade vi till Drottninggatan och tog tunnelbanan hem till söder. Jag skulle träffa Evelina som också är mammaledig.

Sedan hände något som förgyllde dagen. Vi hittade ett riktigt smultronställe: en underbar lunchrestaurang bara några stenkast ifrån mig. Hur hade jag kunnat missa detta? Antagligen för att den låg gömd på en innergård dit man bara hittar genom att gå genom slingriga, trånga gränder. Det är det bästa med att vara mammaledig. Man får tid att se och upptäcka saker man inte skulle ha tid med annars. Vi satt där med varsin tallrik färskpotatis och kallrökt lax och en stor härlig sallad med rädisor och små krispiga bitar knäckebröd med anis och kaffe på det. De vitmålade träborden stod på kullerstenar, stora kristalllampor var upphängda, och maten serverades på fina serviser. Det kändes som att vi lika gärna hade kunnat vara i Gränna eller på Gotland. Jag kommer att gå dit igen.

Igår: min 18-åriga brorsdotter skulle laga mat med stjärnkockar i Kungsträdgården. Jag gillar verkligen inte Stockholms citykärna och undviker centralen och Kungsträdgården utom i jobbsammanhang. Det är restaurangernas vecka, så vi packade ihop hela familjen och begav oss dit. Det kändes som ett riktigt jippo och kryllade av turister. Maten var inte ett dugg prisvärd och vi trängde ner oss vid ett bord fullt av gubbar som luktade öl och spelade chack i solen. Trots det njöt jag av att hitta på något tillsammans. Glenn hade fått färg och bar sin nya jacka. Han var lika snygg som jag gissat. Och barnen skötte sig exemplariskt. Folke var lyrisk över att ha fått åka spårvagn och Lilla O bara sov. Men det här med dumplings, jag förstår inte hypen kring det. De smakar ju inget. När vi kom tillbaka till söder slogs jag åter igen av hur bra jag trivs. Barnen lekte i parken utanför och hundratals träd vajade i kvällssolen. Såna här gånger känns det som att jag vill bo här för alltid.

Nyss: Folke tog plötsligt ut nappen och bad om en puss. Han plutade med sina små läppar och böjde sig fram. Så gulligt att man svimmar!