Bajkalsjön i Sibirien och jämlikhet

Jämlikhet. Läste Bitterfittan och bestämde mig helt enkelt för att inte bli en. Lade mig raklång ner i soffan med magen mellan oss och tog ett långt, tråkigt snack med en lätt ointresserad blivande pappa som tyckte "Det löser sig". Jag är av den åsikten att inget, eller i alla fall få saker löser sig av sig själv. Det gäller att målinriktat och jävligt envist styra skeppet rakt mot hamn, så att säga. Vi bestämde oss för att dela på ansvaret rakt av. Delad föräldraledighet, delad nattning, lika delar egen tid, lika många alk-kvällar, lika djupa ringar under ögonen. Och hur blev det? Hej, ni pratar med en bitterfitta med ringar mörka och djupa som Bajkalsjön i Sibirien.
Vi har gjort allt. Vi har tagit varannan morgon, vi har försökt natta varannan kväll, vi har låtit varandra sova, vi har delat föräldraledigheten och min kille är dessutom hemma då han pluggar till programmerare på distans. Men Folke är lika mammig ändå. Vad det beror på? Amning. Måste vara amningen. Folke tar inte flaskan, han totalvägrar. Vi introducerade den vid sex veckors ålder, för sent tydligen.
Så nu sitter jag här, kär i min unge och accepterar mammigheten. I januari går Glenn (ja han är från Göteborg) på pappaledighet, jag väntar med spänning på eventuell förändring.