Lycklig arkitektur!

När vi bestämde oss för att lägga ett bud på fyran insåg vi också att det var en hel del att renovera för att få det som vi ville ha det för att trivas bra. Hur mycket vi lyckas sälja min tvåa för är ganska avgörande för hur mycket vi kan bygga om.
jag berättade om lägenheten för några föräldrar på kooperativet där Folke går. Någon undrade om jag inte skulle be en annan förälder om råd, en tjej som arbetar som arkitekt. Varför inte? tänkte jag.
Hon som heter Karin och hennes kollega Jens erbjöd sig sina tjänster för en oansenlig summa pengar, som i sammanhanget var en droppe i havet. För det fick vi detta! Se bilderna ovan. Det här kan vi använda som ett kvitto om det blir problem med hantverkarna. Nu ser de i detalj var det är vi vill göra och kan inte komma efteråt och påstå att "det var det här vi kom överens om". De här skisserna kan inte missförstås.

Det bästa förslaget gällde de två toaletterna/badrummen. Det stora badrummet var något som jag verkligen fastnade för. Det ska bli min lilla oas där jag kan låsa dörren och ta långa bad. Kanske bjuda över några kompisar på spa-kväll. Badrummet är lika stort som ett sovrum! Och har dessutom två fönster. Det tog arkitekterna fasta på och gav ett utmärkt förslag. Varför inte bygga ut den lilla toan och placera tvättmaskin och torktumlare där? När barnen kommer in i lägenheten, skitiga och danna, kan de bara svängas vänster, gå på toaletten och tvätta av sig och kasta kläder i tvättmaskinen. Dessutom slipper jag höra maskinen gå medan jag ska njuta i badrummet. Hade aldrig kommit på tanken själv!



Jag tänker mig svart- och vitrutiga diagonala golv. Ett badkar med tassar och en ljuskrona med tända ljus i taket. Lovley!

För att få maximalt ljus i lägenheten föreslog arkitekten att vi skulle ta fasta på 60-tals-stilen och bygga en hel vägg av glas-spaljé in mot sovrummen. Där ska vi ha tjocka, grova drapperier som går att dra över hela lägenheten.

jag säger bara det - lycklig arkitektur! Anlita dem.

Vip-fest blev till taxi hem

Jag har på riktigt aldrig hört Lilla O skrika. Han är som en liten ängel och på sin höjd gnäller han till om han vill något. Men ikväll hände det. Rejält dessutom.

Den här bilden togs precis innan jag skulle åka. Jag kände mig riktigt snygg för första gången på länge. Min nya Rodebjer-kavaj, min älsklingssjal, höga klackar och min utsparade lugg i mittbena och massa smink och ljusorange läppstift. Kvällen var min och min fabulösa kompis Mary Kry som projektleder hela Rockbjörnen hade fixat de bästa platserna i vip-hörnan.

Jag mötte upp Louise vid Slussen och vi tog färjan som skulle ta oss över till Djurgården och Gröna Lund. Vi babblade oavbrutet och jag fick en sån skön känsla över att jag tog vara på den sista sommarkvällen. Det var vi just nu och frihetskänslan - över att jag fortfarande kan göra såna här roliga saker samtidigt som jag vet att jag har min lilla familj där hemma - var slående.
Jag berättade om vår nya lägenhet och om mina fina små barn och att allt verkligen känns så himla bra. Louise uppdaterade mig på det senaste och solstrålarna speglades i hennes ögon. Friska vindar blåste i håret och Mälaren luktade salt.

Vi steg av och gick rakt in till baren vid Tyrol. Jag hade gratisbiljetter för vin och öl och buffen med plockmat stod uppdukad en bit bort. Vi såg oss omkring och det kryllade av snygga män, uppklädda kvinnor - för all del också snygga, och av musiker, skivbolagsfolk och kändisar. Det var bara en halvtimme innan vi skulle gå in till showen, men innan dess skulle vi åka karusell. Det ingick gratis åkband timmarna innan. Berg- och dalbana kanske? Åh, vad längesen!

Men så ringer telefonen. Det är hemifrån.
"Du måste komma hem! Lilla O har gallskrikit i en timme och ingenting hjälper".

Det var bara att ursäkta sig, samla sig och kasta sig in i en taxi. Det kändes förjävla trist. I taxin rabblade jag tyst i mitt huvud sinnesrobönen. Den har alltid hjälpt mig.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".

Jag får tänka att jag har alla möjligheter längre fram. Jag helammar ju fortfarande och det här handlar om den sån kort period av livet, en period som är fantastisk på många andra sätt. Men faaaaaaaaaaaaaaaan vad surt det kändes i stunden.

När jag kom hem var det jag som fick trösta Glenn som kände sig misslyckad och som verkligen ville unna mig den här kvällen. Jag hade planerat två utekvällar detta halvår. Den ena funkade, den andra inte. Shit happens.

Nu ska jag glömma detta, fokusera på familjen och bara vara hemma och mysa.

Vi fick fyran!

Nu börjar en stressig tid med målning av den tvåa vi bor i, tömning och styling och mäklarfotografen kommer på tisdag. Efter det visning och försäljning. Lilla O ska döpas samma vecka är det bestämt sen långt tillbaka. Totalrenovering av hela lägenheten - byta plats på sovrum och vardagsrum, riva vägg mellan kök och vardagsrum, renovera badrum, toalett och kök - och sen går flyttlasset. Allt medan vi har två barn på 2 och 4 månader. Stress? Svar ja.

Ja tack!

Vi har gett upp planen om kakelugn, högt i tak, stuckatur och genuina trägolv. Sekelskifteslägenheter och 10-, 20-, och 30-tal här på Södermalm kostar ändå minst en halv miljon mer än andra. Det är inte värt det! Därför tittade vi på en 60-talsfyra på 90 kvm idag. Det var nästan tomt på visningen, vi såg bara två par.

Vi gillade verkligen lägenheten! Det är mycket att göra och renovera men känslan i den var bra. Det var heller inte så där "bunkeraktig" som jag ibland tycker att en del lägenheter är, speciellt de från 80- och 90-talet. Den här kändes ljus och luftig och hade lite högre i tak än standard. Dessutom var hallen stor och rymlig med tidstypiska detaljer. Älskar fönstren in till vardagsrummet. Den är väldigt välplanerad och ett av badrummen är lika stort som ett sovrum. Håll tummarna för att den inte blir för dyr.

Teatergrillen, Riche, Spymlan, Bistro

Hade en fantastisk kväll igår med Mimi, min barndomskompis som bott tretton år i Paris, och K som bor i ett fint hus uppe i Norrland. Vi åt helt fantastisk mat på Teatergrillen. Efter det köksgången till Riche, sen Spymlan, Anglais och Bistro. Vi tog en taxi till Lydmar men tyckte det såg så tråkigt att att vi vände tillbaka till Riche. De barnfria donnorna fortsatte hela natten lång men vid 01.30 tog jag en taxi hem.
Jag är så imponerad av min kille. Vilken fantastisk man han är! Fixar biffen med en två-åring och en 3 1/2-månaders bebis medan morsan går ut och festar (nåja. Tre glas vin - det fick räcka).
När jag kom hem kunde jag inte sluta titta på mina söta barn. Snusade in deras doft djupt i näsan. Mina små gosingar! Nu behöver jag inte gå ut på ett halvår känns det som. Kanske nästa helg då. Men då blir det en skötsam dejt med Glenn för att fira fyra år tillsammans.

Det här att man kan bo i stan och få ta del av de två olika världarna, det är det bästa med att inte flytta härifrån! Imorgon kollar vi på en fyra ett kvarter bort. Sticker den iväg i pris blir jag grinig. Vi behöver flytta!

Trängas i sommarvärmen kontra vara ute i det härliga

Alltså vad hände? Här var det försommar och hundra saker skulle göras och solen skulle skina och vi skulle bada och leka och njuta av varenda sekund. Visst har vi haft härliga sommardagar men mest känns det som att vi kämpat för att...få ihop det. Att tillbringa en hel sommar fyra stycken och umgås dygnet runt i en liten tvåa är väldigt mycket begärt tycker jag. Nu har vi på riktigt bestämt oss för att flytta, för att det här är ohållbart. Tanken va ju att vi skulle bo kvar föräldraledigheten ut, till nästa höst och spara mer pengar. Men vi har faktiskt ångrat oss. Möte på banken inbokat på torsdag. Och vi kollar på fyror för fullt.
Men hörni, var tog sommaren vägen? Är den över nu?

Det var det trista med denna sommar, här kommer lite av det underbara. Visingsö, Djursholm och Göteborg hanns med.