Den där varma tillgivenhetskänslan i samhörighet, i evighet

När ljusen är tända och tvn är på men ingen tittar, för vi tittar på varandra med varma ögon. När du skrattar åt något jag sagt och när du värmer med din hand om min, och när ljuset är dämpat och ditt ansikte är öppet, ärligt, vackert.

När man känner ro och det fridfulla lugnet sprider sig i magen som en varm kopp mjölk. Och när hans hud känns extra len och jag ber honom stryka min rygg. När jag känner hans doft och trycker mina läppar mot hans hals. När jag vet varenda skiftning i hans ansikte och jag iakttar honom när han inte märker.

När hans svarta fransar snurrat sig i varandra och jag måste komma milimeternära för att se. När hans fingrar rör sig över tangenter men jag vill fläta dem i mina.

Det är den där varma tillgivenhetskänslan i samhörighet i evighet. Amen.