"mammor är bäst lämpade att vara hemma med barnet de första två åren "

Korvasbloggen skrev om psykoterapeuen Louise Hallins uttalande i Gomorron Sverige om att mammor är mer lämpade att ta hand om barnet de första två åren. Jag såg inte programmet men följer debatten. Har Louise Hallin tänkt på vilka konsekvenser hennes konservativa uttalande får? Jag gissar att hennes ställningstagande skapar en hel del ångest hos de pappor som ska ta över och hos de mammor som valt att börja arbeta, som valt att utnyttja jämställdhetsbonusen och dela lika. Dock inte här hemma då vi självklart vet att min sambo är precis lika kapabel att ta hand om vårt barn som jag är, om inte till och med strået vassare då jag är mer den rastlösa typen och han den lugna hemmatypen. Egenskaper som många beskriver som typiskt "kvinnliga" som omtänksam och vårdande - ja, kors i taket, han har har dem! Det är enligt mig enbart löjligt att över huvud taget ifrågasätta eller ens ta upp frågan om män besitter de förmågorna. Har vi inte kommit längre än så?

Endast 20% av männen tar ut halva föräldraledigheten idag. De mammor som går emot samhällets konventioner och börjar arbeta efter halva tiden eller tidigare, och de pappor som ser det som en självklarhet att tillbringa tid med sina barn i stället för att tänka på karriär och pengar - jag gillar dem. Kommer föräldrarna överrens om att göra annorlunda och alla är nöjda och glada så är det också bra, jag gillar dem också. Men då hoppas jag att föräldrar i vår ålder inte väljer att mamman ska vara hemma för att de delar Hallins uppfattning att pappan blir viktig för barnet först efter tvåårsåldern, utan av andra skäl.

Gudrun Schyman och Johanna Gillström skrev en debattartikel där de kritiserar Hallin och jag är beredd att hålla med dem.