onsdag 11 november 2009

Morgnarna med Folke däremot

Jag älskar dem. I alla fall efter en bra natt. Vi vaknar ofta samtidigt. Att slå upp ögonen, titta på hans näpna lilla ansikte, se hans klara ögon som ser rakt in i mina och sen, se när han spricker upp i ett leende. Han är så glad om morgnarna, han är glad över att se mig! Det är ofattbart, jag har en son. Det här ögonblicket - det är den största lyckan.

1 kommentar:

  1. tänkte precis samma sak igår när jag sa gonatt till B och han toksmilade tillbaks

    SvaraRadera