Skillnaden mellan Södermalm och Östermalm är ibland löjligt stor

Åkte på utflykt till Öppna förskolan på Östermalm idag. Det var lite som att komma in i Bergmans Fanny och Alexander, bakom kulisserna på teatern där det hänger prismor och dockor och röda sammetsskynken. Gedigna träleksaker i stället för IKEA:s i plast. Och två pratsamma kvinnor som arbetat där i 17 år. Och framför allt rent. Inga matkletiga barnstolar som måste desinficeras, inga kladdiga leksaker. Allt var rent, fint, helt.
Vid tio bjöd de på fika (självklart bageribakat i stället för de sedvanliga Mariakexen) och in travade den intilliggande förskolans små 2-3-åringar som på ett överraskande behärskat sätt sjöng Lucia-sångerna. Jag som aldrig gillat barn speciellt mycket lyssnade med fuktiga ögon - det var magiskt. Trots allt detta känner jag mig, såklart, mer mer hemma i mina egna kvarter.