Södermalm som vilken småstad som helst

Bölade ut hormonerna i duschen igår och bestämde mig för att fredagen skulle bli en sansad dag. I morse gick jag ut på sångstunden i Rosenlundsparken, som är utomhus på fredagar. Folke blir alltid lika till sig av de fåniga sångerna. Efter det sneddade jag lite planlöst ner mot Skanstull. Där sprang jag på några kompisar som undrade om jag ville haka på dem på lunch. Så vi gick till Scandic Malmen och petade i oss buffémat. Snodde med mig lite extra av koljan och potatisen som jag mosade ner till barnmat med lite smör. Bästa snåltipset till såna som mig som råkade bli gravid strax efter att sambon bestämt sig för att sadla om och bli fattig programmeringsstudent. Jippi!
Efter lunchen sprang jag på ännu en kompis. Södermalm är som en småstad, jag kan inte gå en enda promenad utan att springa på någon jag känner. Jag flyttade från min lilla norrländska stad dagen efter studenten för att slippa just det där. Men numera tycker jag att det är rätt trevligt.
Kvällen har just börjat, Folke sover och jag och Glenn ska nu inmundiga ett glas vitt och äta reeeker. Så medelklass. Nästan så man skäms.