Jag är utmattad. Helt slut. Därför har det varit tyst om mig här. Men häromdagen tog jag tag i mig själv och bestämde mig för att få tillbaka energi - göra om, göra rätt. Jag sov i elva timmar igår natt. Elva. Vanligtvis sover jag i sex och stiger upp med Folke i ottan, men Glenn tog över då han fått ledigt från jobbet. När jag vaknade och tittade på klockan fick jag en smärre chock. Efter ett hårt spinningpass och en biltur med Karlingen till Tyresta Nationalpark där vi promenerade i två timmar från sol till skymning, hasade jag ner mig i soffan och kollade på film band kuddarna, med ett glas vin i handen. Utan bebis.
När jag har Folke ser jag bara honom. Hur mår han? Är han hungrig? Är han trött? Är han nöjd nu? Hur länge ska han var nöjd? Letar efter minsta tecken på grundläggande behov som måste uppfyllas. När jag bara är jag tar det inte många timmar innan jag glömmer bort det där. Jag ser allt annorlunda när jag inte har Folke. Ser saker över huvudtaget. När jag promenerar går jag förbi utställningar jag vill gå på, jag ser människors ansikten, kläder i fönster, möter andras blickar, ser mig själv i deras ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar