Money money money!

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om pengar. Jag har haft dem och bränt dem - och väntat på nya. Jag har tjänat bra i omgångar. Spenderat allt på restaurangbesök, vänner, utekvällar och taxi. Jag har försörjt arbetslösa eller studerande ex (idiotiskt), jag har shoppat och rest en del. Jag har varit nöjd med att sätta sprätt på pengar för att i gengäld skapa roliga minnen och leva upp livet i 110!
Men jag är inte längre nöjd. Inte ett dugg faktiskt. Jag grämer mig över att jag inte varit smartare än så här. Vad fick jag för att jag betalade alla taxiresor och bjöd två festarkompisar på inträden och tusen ölar en hel sommar? Vi umgås inte ens idag. Varför betalade jag alltid för mitt ex? Jag tänkte att jag skulle få igen det en dag, men det är klart att jag inte hann få det när jag gjorde slut några månader efter att han fått drömjobbet. Mitt pucko! Jag ska sluta betala för andra. Jag tänker inte bli snål, bara lite tråkigt betänksam.
Nu vill jag ha ett riktigt jobb med fast månadsinkomst och slippa frilanstillvaron med nya projekt var tredje månad. Jag vill köpa fonder. Spara till Folke. Som vuxna gör. Ha den där sköna trygghetskänslan i magen.