Jag möter det men tar inte del av det. Det där ängsliga. Lagomt diskret namedroppande, en ansträngd dos akademiska termer (ibland snubblande), genomskinliga försök att lättsamt konversera sig fram genom det viktiga; såga Flickan, hata Mello, hylla Maskinen, vältra ångest, hänga på Kåken, tänka Chomsky.
Å nu fick jag nästan lite panikångest. Varför pratar folk så?
SvaraRadera