Tillbaka

Jag har varit bortkopplad, frånvarande, inhöljd i dimma. Febrig, kladdig, bedjande, orolig, varm, kall, frusen, snorig, slemmig, hostig, galen, overklig. Drömde svarta drömmar och fina drömmar och bara allmänt konstiga. Om indiska restauranger med underjordiska gångar där jag gick vilse och såg exotiska djur som bara väntade på att slaktas för att skickas upp i stycken och ätas upp av människor. Det var dofter, ånga och cayenne. Vid ett tillfälle stod jag blixt stilla, med skyhög puls och dödsångest då en tiger greppat min skalle med sin sabeltandade käft. Jag väntade på dödsögonblicket när han skulle knäcka till med sina enorma käkar - men han släppte mig och svansade iväg som om inget hänt.
Jag feberyrade om min barndoms tapeter, de gammelrosa storblommiga. Jag var yrade alltid om de där tapeterna när jag var liten och sjuk. "Mamma, de snurrar. De slingrar sig mot mig" Jag minns att jag var skräckslagen av de där blommorna. Till slut revs de ner och ersattes av de något mindre utmärkande vita strukturtapeterna med turkosa stänk och, på eget initiativ, tillagt glitter.
Det är så skönt att vakna till liv igen. Slog upp ögonen i morse. Urlakad. Tom, stilla. Bara så ingenting. Nu skiner solen, jag ser strålarna på nytt. Fyll mig!