Antikhandlaren, den lyckliga horan och huvuden rullandes nedför rännstenen

Jag promenerade i timmar i Gamla stan. Helt plötsligt fick jag en ny energi, en stor bristvara under hela den här graviditeten. Jag jobbade sista dagen i fredags. Har inte förstått förrän nu hur mycket energi jobbet har tagit.
Jag lockades av en fantastisk kristallkrona i gustaviansk stil och tryckte upp den gnekande dörren. Ringklockan var av det gamla plingande slaget, såklart. Jag har velat ha en gustaviansk kristallkrona i tio års tid. Varför har jag inte investerat i en? Svaret är enkelt - jag har festat och ätit och klädshoppat upp pengarna.

- Du gillar den gustavianska?
- Ja mycket, svarade jag.
- Den där kotteliknande detaljen där i mitten är en slags fruktbarhetssymbol. Det passar ju dig! 12.000 kostar den.
Mannen med mustachen skrockade och slog sig ner i sin fotölj vid disken igen. Det luktade gammalt trä och damm. Jag älskade doften. Det kändes som när jag var liten och vi åkte runt på landet i norrland och gick in i gamla trälador för att titta på antikt.

- Vet du det, att vi är bara 25 antikhandlare bara här i Gamla stan. Men nuvarande kulturministern kan fan ingenting. Hon ser inte till att värna om oss.

Han var uppenbart sugen på en pratstund och verkade glad över att äntligen få en besökare i sin lilla butik. Han berättade om tavlor, om svenska kungligheter och arkitektur och om hur hans farfars farfars far rest olika statyer runt om i gamla stan. Jag tyckte det var fashinerande hur hans förfäder bott här i generationer ända tillbaka till 1700-talet - och jag lyssnade uppmärksamt och log. Ända fram tills han kom in på Bodström och ett skvaller om att han varit otrogen och att han flyttat till USA med sin familj för att inte hans affär skulle bli offentlig. Då snubblade han snabbt över till att prostitution borde legaliseras.
- Det är ju världens äldsta yrke. Och det är ju synd om de här tjejerna va. De är ju rädda bara för att de inte kan ha ett hederligt jobb och betala skatt och för att deras kunder, männen, bryter mot lagen. Nej, det där borde bli som ute i Europa.
Jag svarade "där håller jag inte med dig. De flesta prostituerade har hamnat där av socioekonomiska skäl och myten om "den lyckliga horan" är just bara en myt.
-Jovars.. sa han och bytte ämne.

Men han var gullig ändå. Jag fick hans visitkort och han bad mig hälsa på igen för en pratstund när bebisen kommit ut.
- Bara några veckor kvar va? sa han när jag skulle säga adjö.
- Ja, syns det så väl? Ser du det?
- Jajemän. Han smackade stolt.

Jag sa hej då, gick utför dörren ner i en gränd. Där stod en guide omringad av barn i tioårsåldern. Jag hajade till av hans brutalitet.
- Och här förstår ni, precis här ovanför högg de huvudet av dem och huvudena rullade nedför rännstenen.

Sånt här är jag bara med om när jag inte har någon riktning, när jag är mitt emellan projekt eller ledig. Det är aldrig jag som börjar prata. Men jag antar att det är något med vårt kroppspråk när vi inte är på väg någonstans. Jag har varit med om det så många gånger.