Har inte riktigt förstått det. Men jag känner redan kärlek för livet i magen. Bara några veckor kvar nu. Jag känner mig så lycklig! Över att vi blir en ännu större liten familj, över att Folke ska bli storebror och över att jag är så kär i Glenn. Men samtidigt gnager en oro djupt där inne. Tänk om det blir som under koliktiden? Tänk om vi tar ut tröttheten på varandra? Om vi behöver känna ständig ångest för barnet kanske inte mår bra?
Jag vet inte hur det känns att ha en lugn bebis. Jag har två vänner som nyss fått varsin flicka. De ligger ner och sover, äter när de ska är liksom bara... nöjda. Hur känns det? Jag har ingen aning. Som vi sprang omkring och guppade den lille bara för att han inte skulle gråta. Jag gick runt runt runt i lägenheten i ett evighetsvarv för att han inte skulle skrika.
Men jag tror inte det kommer att bli så. Statistiskt sett borde vi inte få ett till barn med kolik. Vi känner oss dessutom så mycket mer självsäkra i föräldrarskapet denna gång. Jag har bestämt mig för att bara ta mig igenom första året. Det blir ju inte så mycket annat än bebis. Amma, mata, vyssja - orka. Man får lägga allt annat åt sidan. Trots allt detta - tänk lyckan över ett till kärleksbarn!
Block
2 månader sedan
Åh, minns att jag kände likadant innan vår yngsta son föddes. Hans storebror var missnöjd, skrek och sov dåligt dom fyra första månaderna och jag var så rädd att det skulle bli samma visa igen, särskilt då vi redan hade ett barn som också behöver uppmärksamhet. Men så föddes lillebrorsan och visst skrek han, men vi var förberedda på ett helt annat sätt och fixade det tillsammans.
SvaraRaderaJag gillar din blogg! Hittade tillbaka via Popjunkien!
Låter betryggande! Kul att du hittat hit - du känns lite som jag fast i norrland. Haha! Kul att hitta dig, ska läsa lite i din blogg nu.
SvaraRaderaJag ligger och ammar 2:an i sängen i lägenheten på Södermalm och ler åt våra likheter. Gammelvagnen å åldern på våra barn. På Södermalm. Olikheterna ser jag framemot att hitta när jag fortsätter läsa din blogg framöver.
SvaraRaderaHej Sophie! Ska genast hoppa in i din värld - välkommen till min blogg!
SvaraRadera