onsdag 22 juni 2011

Det man inte vet...

Att ta hand om en sjuk två-åring som bara grinar och säger nej till allt medan bebisen vill vara klistrad vid en och skriker bara man lägger ner honom en sekund - det är nog en av de största prövningar jag varit med om. Jag önskar att jag hade två famnar så att jag kunde lägga hundraprocentig fokus på varsitt barn.
Jag minns vid ett tillfälle hur en arbetskompis utan barn reagerade när jag skulle hem och vabba.
- Det verkar lite skönt att vara hemma och vabba då och då.
Eller hur! Visst, jag har hört talas om feberheta barn som bara ligger lite lojt i soffan och tittar på tecknat en hel dag. Men Folke som annars är rätt resonabel blir helt personlighetsförändrad när han inte mår bra. Gråter och skriker och ropar efter pappa eller den förälder som för tillfället inte är närvarande. Vilket får en att känna sig som världens sämsta, som att man inte räcker till.
När jag nu dessutom har två barn är det, förlåt, helvetet på jorden när de är sjuka. Idag grät/skrek de båda i två timmar och inget jag gjorde hjälpte.

Det man inte vet när man inga barn har..
Det man inte vet när man endast ett barn har osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar