Jag är splittrad. Som många andra innerstadsbor verkar bli när de skaffat barn. Ska vi bo kvar här på Södermalm? Allt är så enkelt. Dagis tvärsöver parken, stor parklek precis utanför med aktiviteter och massor av barn. Nära till caféer, restauranger och butiker. Nära till vännerna. Vill vi gå på dejt är två-tre timmars barnvakt allt som behövs. Det tar tio minuter att gå till de bästa restaurangerna.
Men - det finns ingen egen liten gräsplätt att släppa ut barnen på. Då drömmer jag om det här. Skog utanför fönstret! Vi vågar inte ens hoppa på pendeltåget och åka dit och titta. I såna fall är det kört och plötsligt bor vi på landet och undrar vad fasen som hände.
Hmm, det är ett dilemma det där. Jag kan tycka nu att den egna plätten är sjukt överskattad. Jag använde cafeer, resturanger och sfärer mer än gräsplätten. Men ungarna är nöjda. Och jag trivs ju, fast ändå inte. Hade velat flytta huset och ställa det på ett annat ställe. Men sen brukar jag sällan vara nöjd, för jag gillar att fundera och älta och överväga.
SvaraRaderaVar växte du upp? Hur mycket använder du stans alla möjligheter? Gillat du ttädgårdsarbete? Uppskattar du tystnad och köra bil/åka pendel osv?
Det är så svårt det här, jag kollar på centrala lägenheter igen, men bi har inga planer på att flytta, nu. Jag har verkligen ångest för det här och jag bor inte i sthlm, avstånden här är mycket kortare och stans utbud är inte för stort. Men ändå, bo på gator där det händer saker, där det finns ett fik, hur jag saknar det!
Hallå vi kommer ju från K-fors!! dont forget your roots..lol
SvaraRaderaBra frågor att ställa sig Samma! Jag växte upp i hus, underbar uppväxt på så vis. Jag utnyttjar stan nästan varje dag och hatar att pendla. Men älskar att känna gräs under fötterna och längtar verkligen efter hus - också. Man kan ju alltid flytta in igen.
SvaraRaderaSant Anna!!! Men kanske just därför skog ibland kan ge mig ångest. Puss