De här dagarna består av solvarmt gräs, bara fötter, barnvagnspromenader, goda bäriga frukostar och lätta luncher, vackra vyer och vatten. Kvällarna är mina och Lilla O:s.
Min moster tyckte synd om oss som trängdes med våra två förkylda barn i lilla 2:an på söder, så hon erbjöd oss att låna huset i Djursholm under tiden de var bortresta. Vi skulle få sova på varsitt ställe och ge varandra vila i omgångar. Jag skulle ta med mig Folke och Lilla O medan Glenn rekreerade sig med sömn och sina Amiga-nerderier hemma i lägenheten. Efter det skulle de komma hit och vi skulle grilla tillsammans. Och Folke skulle få springa runt på gården med sin nya fotboll. Sen skulle Glenn ta med Folke hem så att jag skulle få vara ensam med bebisen. Men Folke blev så sjuk att det kändes dumt att slita med honom till en för honom ovan miljö.
Jag åkte själv med Lilla O. Min kompis Elisabeth och hennes Freja följde med och förgyllde dagarna. Har lite skuldkänslor. O är en sån enkel bebis och Folke är sjuk och ledsen, vilket tar på krafterna. Stackars Glenn som inte fick sin egentid. Men jag behöver det här. Det är helt underbart med den friska luften, naturen och de vackra, stora sekelskifteshusen. Jag tror visst att jag gått och skapat mig min egen slags mindfulness, trots att jag knappt vet något om det. Jag ser detaljer, jag är här och nu och jag är varm inombords. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar