Kolik och evighetsvarv kontra glamfest

Är bjuden på ännu en glamfest med massa mat och bubbel. Flera gånger i veckan trillar det in en drös roliga inbjudningar på facebook, allt från roliga klubbar till föreläsningar till mingel och smygläsningar och glöggkvällar. Jag har inte längtat ut tidigare.
Under koliktiden gick jag varv efter varv i lägenheten med Folke i bärsjalen, utan att sätta mig, utan att stanna upp. För jag visste, att stannar jag så faller jag. Det enda sättet att få stopp på skriken var dessa evighetsvarv. Från sju på morgonen till sex på kvällen. Det enda som hjälpte var bärsjalen där han kravlade ihop sig som en liten boll med sina läppar mot min hud. Älskade barn, så ont i magen och så liten och ny i världen.
Efter tre månader tystnade han. Jag glömmer aldrig lyckan. Sen dess har jag njutit av Folke, kanske mer än andra mammor. Bara för att kontrasten varit så slående. Åka tunnelbana, hälsa på vänner, fika i timmar, resa långt, gå skrik- och gråtfria barnvagnspromenader med en nöjd pojke som avfyrar ljuvliga leenden mellan varven. Och babybubblan - jag hoppade jämfota in i den! Men nu... Jag har sovit fyra nätter på ett halvår. FYRA! Och då menar jag inte 8 till 10-timmarsnätter, utan sex timmar. Det är Folkes rekord. Jag älskar ungen till döden, men jag måste få sova snart. Sova så att jag kan orka göra annat utan att längta hem till soffan, Glenn och kuddarna.