tisdag 10 november 2009

Vad sömnlösheten gör med mig

Så överkänslig, skör jag blir när jag inte sovit. Upplever allt så starkt. Olika gråskalor - asfaltens, kullerstenarnas och hösthimlens. Lövens skärning på träden, människors ansiktsuttryck. Jag vinklar barnvagnens hjul upp och ner över tusentals trottoarer över hela stadsdelen. Vinklar upp, vinklar ner. Upp, ner. Deprimerande.
Jag börjar nästan böla för att tanten vid övergångstället ler så äkta med hela ansiktet när hon frågar efter vägen. Så söt hon är! En göttig tant. Skrattrynkor, fortfarande läppstift fastän hon kanske egentligen är lite för skrynklig. Jag ska bli sådan när jag blir gammal. En göttig tant med smink. Inte en av de där grå mössen, som inte syns. Med spikrakt hår och något ursäktande i blicken.

Överkänsligheten håller i sig hela dagen. Jag garvar med överdrivet fuktiga ögon, som speglar, igenkännande, när en kompis berättar om hur orolig hon är över något så basalt som att hennes baby inte bajsat på länge. Ska vi diskutera konsistens nu också? Jag blir högst opassande glad när jag hör att de också bråkar. Just på grund av sömnlösa nätter. Vi är inte ensamma tänker jag och det känns skönt.
Tankarna fladdrar bort fastän jag borde lyssna på vännen mitt emot mig. Vi sitter på ett café vid Bysis torg vid Hornsgatan. Jag ser rakt förbi henne. Är det inte Jonas Åkerlund som sitter där och dricker sin latte? Lätt patetiskt egentligen, att alla mode-medie-design-musik ska bosätta sig på söder. För visst bor han här? Har inte han en son som heter Love Elvis nånting? Hoppas inte vår son har ett söderklingande namn, ett så uppenbart södermalm. Bohemchict. Fy fan vad pinsamt. Jag tyckte det var fint. Ovanligt och absolut inte trendigt. Eller? Fast när jag tänker efter, hette inte min gamla chefs lilla pojke så? Vi som trodde vi var näst intill unika.

Vad sa du? Ska du börja med smakportioner nu? Jag ber om ursäkt för att jag flyter iväg. Jag är så trött. Hon nickar igenkännande "Jo ,det är vi alla. Jag har gett upp". Hon frågar mer om sömnvanorna. Jag drar samma ramsa jag dragit för alla andra mammalediga. Jo, han äter två gånger per natt. Men de senaste dagarna har han vaknat var och varannan timme. Som sagt, förlåt om jag är frånvarande, jag har anledning! Jag lovar att lyssna nu. Blicken söker sig ditåt igen. Jonas Åkerlund har ett nöjt leende på läpparna. Irriterande nöjt! Glidare. Barnlösa glidare. Jag stör mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar