Folke 3 månader
Min son började sin tid i världen med ett sött litet livsskrik. Efter det följde en månad av pipig gråt och gulligt gny. Det lät ungefär så här:
"Miiimimiiiiiii!"
Efter det bröt helvetet lös. Han gallskrek var och varannan kväll under koliktiden, med en stämma som kunde få mig att göra precis vad som helst för att slippa höra det. Om det så innebar att bära honom i bärjsalen all vaken tid, vilket jag också gjorde.
" Määääääääääääääää! Määääääääääääääää! Määääääääääääääää!"
När han fyllde tre månader tystnade skriken. Vi hade en smekmånad där jag kände att jag fått kontroll och att han blivit så pass medveten att jag kunde trösta honom.
Men sen började ett jämmer. Ett jämrande som gjorde att man var rädd för att grannarna skulle tro att vi höll på med psykisk terror här inne.
"Huhuhuhuhuhhuuuu. Huuuuuhuhuuuuu... Huhuhuhuuuuu....."
Numera är han allt som oftast en glad liten bebis. Men när han inte får som han vill, till exempel bli upplyft när man vill att han ska leka själv på golvet så att man kan laga mat eller liknande, ropar han väldigt väldigt högt.
"Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Gaaaaaaaaaaaah! Gaaaaaaaaaaah!"
Det är tur att han är så söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar