Jag tog med Folke till öppna förskolan i Rosenlundsparken idag. Tänkte på tiden innan jag fick barn. Så många nätter jag staplat förbi där efter långa utekvällar. Och så många morgnar jag skyndat till jobbet och passerat parken utanför - utan att ha en aning vad som pågick där. Tidigare: en vanlig jäkla park, det är allt. Nu: Det är ju en helt egen liten värld! Hårt kämpande föräldrar som tillbringar tid där dagligen för att barnen ska må bra. Anställd personal som anordnar sångstund varje morgon, våffelstunder, korvförsäljning, lekar, staflier man kan låna och måla ute i naturen, och det röda lilla huset som är till för att värma mat och låna toaletten. Föräldrar som köper kaffe för en femma. "Föräldrarna", en slags klan man inte får vara med i om man inte själv har barn. Jag tittar ofta på dem. Bilden av föräldrar är inte som förut, de ser inte ens gamla ut. Plötsligt är jag en av dem. En helt ny värld öppnats. Jag hade inte ens någon aning om att det fanns nåt som kallas parklek. Jag är förvirrad. Inte konstigt att så många nyblivna föräldrar identitetskrisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar