Jag sov så djupt inatt. Gör tydligen det, när jag inte sover hemma. Här hemma vaknar jag när Folke gnyr. I natt gick min kompis upp och drack vatten vid 04, men jag hade inte rört mig en millimeter. Jag tog bussen till Slussen, det var fortfarande svart ute. Kontrasten från ett mörkt, fuktigt morgondis till värmen och belysningen hemma i lägenheten gjorde mig varm. Glenn med Folke i famnen som sken upp som en sol när han fick syn på mig. Vad har jag gjort för att förtjäna sån kärlek? Det är för ofattbart, ogreppbart, stort. Jag kastade mig över dem, min lilla familj. Några timmar ifrån dem och jag dör nästan av älsk! Jag och Folke lade oss i soffan. Jag lade armen om honom och höll mig vaken några minuter extra bara för att få titta på honom en stund när han fått det där rofyllda draget. Vi sov djupt i två timmar. Jag tittade på klockan och blev förvånad över att den var halv tio. Sömn är magiskt för mig. Mitt svårmod är som bortblåst, i stället ser jag allt som igenom ett rosa filter. Hela dagen färgades av att jag var utvilad. Min syster kom hit vid lunch och jag lagade skaldjurssoppa med pilgrimsmusslor. Hon hade med sig lussebullar som hon bakat och vi åt dem till efterrätt medan vi pratade om vår galna släkt och familj. Efter det gick vi till Vintage market i Skrapan där jag köpte en svart kjol. Vi promenerade i den råa luften som ändå kändes härlig på nåt vis, bort till Tantolunden och tittade in på Loppis på Strand där min vän Anna sålde ut halva sin garderob. Syster köpte en vattenpipa för 100 spänn, och dagen avslutades med en fika på Copacabana där vi satt omringade av flator och transor som uppvaktade Folke och komplimenterade honom för hans leopard-outfit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar