Misströsta inte vänner

- Snart dippar det. Antar att min blogg blir betydligt mer intressant när någon rycker bort det där rosa drapperiet och kastar ett svart tyg över ansiktet på mig. När jag börjar störa mig på sura busschaufförer, uppnäst cafépersonal, dyra tanter med kvalmiga parfymer på NK, reklamare som försöker ragga upp en på krogen "tjena, jag är reklaaaaaaaaaaamare", den långsamma kassörskan cirka 17 år gammal som tuggar tuggummi lite sådär nonchalant och aldrig säger varsågod när hon ger tillbaka pengarna utan hellre ser ut att vilja blåsa en bubbla högt och ljudligt. När jag börjar svära fittord för mig själv för att Glenn lämnat disken framme, när jag surar för att jag varit dum i huvudet och klätt mig lite för snyggt (likamed kallt och blött) på barnvagnspromenaden, när motorcyklar utan ljuddämpare river av motorn i 110 i vägkorsningen så att Folke vaknar, när bilar tutar, folk tränger sig före i Åhlénskön, när bankomaten är stängd, när jag gnisslar tänder i smyg då präktmammor man träffar på öppna förskolan skryter om hur de minsann helammat varje barn i minst ett år och frågar Folke med bebisröst "får du inte mammas bröst längre din lilla stackare?" Nu rinner det av mig. Men sen - då jävlar.