En annan slags jul

Då tog man bussen upp till hålan efter några utenätter på rad. För mycket jobb och stress i tv-fabriken och nåt strul som man spelade spel med. Ett kaos innuti och jag tittade ut på talltopparna. Talltoppsångest kallade jag det, den där ångesten som infinner sig när man är på väg upp till norrland och det enda man ser längs vägen är snöbeklädda tallar. Mil efter mil - mörka, höga, olycksbådande.
Känslan när man svängde in till stan. Den så kallade raggarsvängen, där man åkte i baksätet på någon Cheva i tonåren, då man visade för mycket hud, bar för tajt tröja och ett tjockt lager läppglans. Nu var svängen öde och snön gnistrade lamt i den gula trista belysningen.
Känslan av melankoli när jag såg ner på mammas hus, torpet i backen med burspråket där ljusstakar lyste upp de matta fönstren.
Mammas varma kramar som kändes så malplacé när man var helt trasig efter alla fester. En känsla av skuld. Vuxen, men ändå ostädat och smutsigt hemma i lägenheten, smutsig inuti.
Lillasyster som kastade sig runt min hals. Mer skötsam än jag, alltid lillgammal. Fast förhållande och förlovad, djurälskare, hellre hemma än ute, alltid snäll, säger aldrig emot, medlare.
Älskade unge, förstod aldrig vad jag hade för mig. För henne var jag för flummig, märklig, kanske galen. Skum musik, dyra äckliga viner, trista mörka kläder, konstiga vänner. Hon älskade mig alltid ändå såklart. Vi hörde ihop.
Jag sov ofta i tolv timmar när jag kom hem om jularna. Fick ro, som det heter. Den jag aldrig fick hemma i Stockholms innerstad. Kunde sitta uppkrupen i soffan i myskläder, visserligen med mörka ringar runt ögonen och en allmänt sliten uppsyn, men ändå. Titta på tv, umgås utan att krypa ur skinnet. - I två dagar, sen var jag tvungen att lämna dem. Reste alltid innan jag regredierat till tonåring och börjat kasta kläder på golvet. Innan mamma intog mammarollen istället för väninnans, och läxade upp mig. Jag längtade alltid efter något annat, en annan slags jul.