Mitt 00-tal

2000 Flyttade till Haninge utanför Stockholm efter sju månader i London. Pluggade Medie- och kommunikationsvetenskap på JMK (gamla journalistskolan). Hade hunnit vara sambo med T i två år och året innan hade vi förlovat oss, lite naivt sådär. Umgicks med mina barndomskompisar från norrlandshålan som också flyttat ner till Stockholm. Vi lärde känna fler och fler där i förorten och livet kändes ganska enkelt.

2001 Fick extrajobb som webbredaktör på Svt på helgkvällarna. Jag minns känslan av att slippa ha ett slit-jobb som kallskänka eller mentalvårdare som jag tidigare jobbat som. Befrielsen! Kom in på in på en utbildning som jag sökt av en slump, och läste Professionell tv-produktion på Medieskolan. Lärde känna massa nytt folk och blev otroligt inspirerad av alla föreläsare från tv-branschen. Kände för första gången i mitt liv att jag visste vad jag ville bli: Reporter!

2002 Fick reporterpraktikant-tjänst på ett kriminalprogram på ett tv-produktionsbolag. Jobbade upp till 15 timmar per dag. Åkte bil, tåg och flyg över hela landet där jag träffade halva Sveriges poliskår. Intervjuade brottslingar, brottsoffer och anhöriga. Väl tillbaka i Stockholm var det fest varje torsdag. Direkt efter direktsändningen i tv-huset tog vi taxi till krogen. Vi var unga och fulla och många incidenter från de där festerna är hemligstämplade. Men jag tyckte alltid det var skönt att smita undan från svineriet till förorten och vårt, kanske lite för tidiga, vuxenliv.
På våren fick jag mitt första reporterjobb på en nyhetsredaktion i norrland och efter det blev jag anställd på kriminalprogrammet. Jag var så glad att jag bara skreeeeeek rakt ut. Jag och T var på Ica Maxi och storhandlade (som sagt, väldigt vuxet, väldigt lillgammalt) då redaktören ringde och sa att de ville anställa mig. Plötsligt började jag tjäna bra med pengar och jag och T började genast spara till en lägenhet i stan.

2003 Fortsatte på krimredaktionen i tv-fabriken. Rapporterade från mordplatser, från anlagda bränder och rånade banker. På fritiden tränade jag mycket spinning och gick på parmiddagar. Var allmänt insnöad och rätt naiv, kan jag tycka nu när jag ser tillbaka. Skyddad verkstad kan man säga.

2004 Nu var det dags att flytta in till innerstan. Vi köpte en 2:a på Södermalm och känslan av att ha allt runt hörnet var klockren. Jag stormtrivdes från första stund. På våren fick jag jobb på en realityserie som producerades i Malaysia. Jag lämnade sambon hemma och jobbade tillsammans med 70 svenskar i tropiskt hetta tre månader i sträck. Vi var isolerade på en ö i Sydkinesiska havet och jag har aldrig lärt känna så många människor på djupet så snabbt. På fritiden gjorde vi inte mycket annat än pratade, promenerade och badade, och var tredje kväll var det FEST. Jag orkade inte delta i alla, men däremot var kontrasten mot tillvaron hemma så stor att jag började tvivla mer och mer på mitt förhållande. När jag kom hem gjorde jag slut efter sex år ihop och vi gick skilda vägar. Och in flyttade i stället en annan nybliven singelkompis. Mitt liv förändrades över en natt.

2005 Ett turbulent år på alla sätt och vis! Känslomässig berg- och dalbana, ekonomiskt kaos då jag övertalade banken om att få behålla lägenheten vi köpt ihop. Jag köpte ut T och renoverade från golv till tak. Dejtade massa snubbar, festade, reste, lärde känna väldigt många nya vänner som jag hänger med än idag (och BLOGGADE om det). Hade sjukt kul! På sommaren var jag pressansvarig på en kommersiell radio-artistgala och vi reste runt till 17 olika städer. Men holy shit vad jag avskydde musiken. Fick stå ut med Carola, Shirley Clamp, Alcazar och Arash i stad efter stad. Det söps, skvallrades och lågs på efterfesterna och till slut gjorde jag bara de absolut nödvändiga arbetsuppgifterna och sprang tillbaka till hotellrummet där Dostojevskij, Kafka, Wilde, Boye, Kerouac, Tolstoy och Bret Easton Ellis väntade. Allt för att kompensera upp den iq-befriade tillvaron.

2006 Började jobba på samhällsedaktionen i tv-fabriken och inslagsproducerade längre reportage, en spännande tid där vad som helst kunde hända. Allt var roligt, snurrade på i 110 och jag var så mycket singel att jag glömt hur det kändes att vara i ett fast förhållande. Men i slutet av året tröttnade jag plötsligt. Min far hade gått bort och jag började fundera över vad som egentligen var viktigt. Efter tre års singelliv som sett ungefär likadant ut ville jag kräkas på alla utenätter och trasiga relationer. Varje gång man gick ut såg man samma uttråkade, meningslösa ansikten och samma desperados. Är han ute jämt? Har hon inget liv? Men tankarna tystnade snabbt när man insåg att "hey - jag är ju exakt lika menlös som dem." Varje helg klickklackade jag mig hemåt till en tom säng. Och skulle man ställa upp de senaste årens strul på rad, skulle de se ganska så likadana ut. Allvarligt. Det sög.

2007 Så jag flyttade till Göteborg där ett nytt jobb väntade. Hade sålt in en programidé och fick jobb på Svt. På fritiden hängde jag med musikerna i Sveriges (enligt mig) bästa electroduo och gick på alla deras spelningar, lyssnade nyfiket på det senaste om turnéplaner, kommande skivsläpp och musikskapande. Pratade om allt och ingenting i timmar, på dagar, kvällar, nätter. Men framför allt var jag hemma. Ensam. Plöjde igenom en hel bokhylla med filmer som kompisen jag hyrde lägenheten av hade samlat på sig. Jag läste, tänkte, skrev och blev kompis med mig själv. Så småningom träffade jag mitt barns far. Första gången jag såg honom blev jag knäsvag. Inte igen skrek min självbevarelsedrift och jag drog därifrån. Men vi sågs igen och det gick bara inte att stoppa. Det var hot love från första stund.

2008 Jobbade som webbredaktör och skötte samhällssajten på huvudredaktionen i Göteborg. Fick erfarenhet av hur det är att ha ett distansförhållande då Glenn bodde i Stockholm. Flyttade hem, blev på smällen och svävade på moln.

2009 Blev allt tyngre, allt större. I maj ploppade Folke ut. Den lyckan! Lyckan som snart förbyttes till ett skräckscenario med en bebis som skrek i timmar varje kväll. Älskade kolikbebis. Som tystnade i september och som började sova hela nätter i november. Och som är det bästa som hänt mig.

2010. Och ja. Här är jag nu. Vad ska det bli av dig, år?