Gårdagens tankar om ensamhet fick mig att minnas något jag skrev för tre år sedan. Jag tog en bild den morgonen. Jag är så glad att jag inte känner så längre. Här:
"Den är varm. Den känslan i magen, som jag vaknar med ibland.
Förälskad.
Inte olyckligt, lyckligt.
Det blir så kallt då. När jag inser att det bara var en dröm.
Jag är marla, tvåbarnsmor. En sån däringa inflyttad mediemorsa ni vet: 33 år, journalist och feminist som kollar på torra samhällsprogram, läser DN men söker "alternativa nyheter" på Al Jazeera, har lusläst Chomsky, Naomi Klein och Simone de Beauvoir, tränar på Friskis - och enligt klyschans alla regler bor på Södermalm. Med det följer att mina barn hänger i sjalar, kläs i ekologiskt begagnat och vistas på föräldrakooperativ med genusinriktning om dagarna. Bakar dock inte surdeg. Precis där går min gräns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar