Det senaste: nya och gamla vänner, bibbar och lägenhetsvisningar

Det har hänt så mycket. Inga makabra saker, bara saker som får mig att må bra. Jag träffar minst en kompis per dag just nu. Är det något jag haft tur med i mitt liv så är det vänner. Jag har alltid haft lätt att få nya och de gamla har alltid funnits där. Ibland har vi inte setts på länge, men de finns alltid kvar. Den här texten handlar om Sofia och Ica och om hur vi puttrade fram på våra mesiga moppar och trodde att vi var coolast i stan. Vi umgås fortfarande och vi sågs senast i fredags, då vår kompis Silvia bjudit hem oss på tjejmiddag. Finns det något bättre än samla sina bästa vänner och prata, äta och dricka vin i timmar? Jag hade endast sovit i fyra timmar natten till fredag, och jag tänkte att det skulle bli en tidig kväll. Men vi pratade till sent in på natten. Jag har inte skrattat så mycket på länge! Jag drack kopiösa mängder vin, mer än jag gjort på två år (har fortfarande inte varit full, det tar emot på något sätt) men blev varken särskilt berusad eller bakis konstigt nog. Men vinet - bästa baginboxen: Köp det! Lite lagom salongsberusad satt jag där och iakttog dem, alla mina bästa samlade på en och samma kväll.
I måndags träffade jag Vanessas kompis Johanna som har en tvåmånadersbebis. Jag försökte känna efter hur det skulle vara att ha en så liten igen, men jag kände ingenting. Hon var bedårande, men det var omöjligt för mig att tänka mig in i situationen att vara spädbarnsmamma på nytt. Kanske har jag stängt av, förträngt. Det är ju trots allt bland det värsta jag varit med om, koliktiden.
Jag har hängt med Ida och hälsat på den här tjejen, Ida och hon har lärt känna varandra genom sina bloggar. Hon är höggravid och sitter hemma med foglossning from hell vilket gör att hon har svårt att gå, så hon var glad över att vi hälsade på. Vi hängde en hel dag och pratade om allt och ingenting. Jag slutar aldrig att fascineras av nya människor. Jag är nyfiken av min natur och förstår helt ärligt inte vad som skulle vara negativt med det. Så länge det inte handlar om att grotta ner sig i negativa detaljer i någon annans privatliv så är det väl ingen dålig egenskap? Tvärtom är min erfarenhet att människor tycker om när någon är intresserad, ställer frågor och lyssnar på dem.
Jag har umgåtts mycket med min nya kompis Elisabeth. Vi är numera så bra kompisar att jag skulle vilja kalla henne min nya bästa kompis. Vi har umgåtts flera gånger i veckan i åtta månader nu. Jag ska vid tillfälle skriva mer om henne och hur vi lärt känna varandra.
Idag ska jag och Glenn plocka ned Folke i vagnen och gå på en visning i Liljeholmen. Ja, det verkar som att vi kommer att bli den där klyschiga småbarnsfamiljen som flyttar från söder till närförort.