Jag helammade min son i ett halvår. Det funkade bra från första stund, bortsett från tio dagars molande smärta och överkänslighet. När det gått över och amningen flöt på njöt jag av att allt gått så smidigt. Min omgivning överöste mig med beröm, framför allt äldre kvinnor i släkten. Jag fick mycket stöd och "goda råd" från både BVC och sjukvården. Jag hade känt pressen ifrån vad jag idag kallar Amningsmaffian, och nu hade jag lyckats. Man bara skulle amma - något alternativ fanns inte.
Det var inte förrän Folke fyllde sex veckor som jag började inse vad det innebar att min sambo inte kunde avlasta mig mer än någon timme innan Folke var hungrig igen. Det var då vi prövade att ge honom flaskan. Men han ville inte ta den, han var ovan vid plastnappen. Hade jag vetat det hade jag introducerat flaskan tidigare och både ammat och gett ersättning. Helammandet innebar att jag i sex månader inte kunde vara borta längre än max ett par timmar. Gick jag och tränade fick jag springa hem. Lämnade jag hemmet utan barnvagn tittade jag nervöst på klockan för att till slut skynda mig hem till en hungrig bebis.
Till saken hör att Folke hade kolik. Jag hade behövt avlastning, jag hade varit en bättre och gladare mamma om Glenn hade kunnat hjälpa mig. Vi hade behövt alternativet. Glenn själv kände frustration och maktlöshet. Jag märkte hur han längtade till den dag han skulle kunna mata sitt barn, han sa det vid flera tillfällen. Han kände sig utanför.
Vad gör det här med jämställdheten? Och vad säger forskningen om amning kontra flaskmatning? Socialstyrelsens rekommendationer om ett halvårs helamning grundar sig i forskning för amning. Men det finns lika mycket forskning som visar motsatt resultat, det vill säga att amning inte ger något märkbart skydd mot allergier och astma. Att flaskmatning ger minst lika friska barn.
I kväll tog Svt:s Aktuellt upp ämnet. Här är länken. Kolla 10.11 minuter in i programmet.
Block
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar