Den tredje dagen

Det finns metoder för att hålla ett bra tempo, ett jämt flöde av kreativitet och att faktiskt prestera. Det är inte så svårt även om man lider av grav sömnbrist - mest handlar det om att bestämma sig. Komma överens med sig själv om att inte stanna upp, inte tänka negativt och inte slappa till sig. Det gick bättre på jobbet idag, trots en natt med cirka tjugo uppvaknanden på grund av orolig bebis. Jag fokuserade, drack sex koppar kaffe, gjorde listor som jag bockade av och den största utmaningen - höll mig pigg ända till kl 15.00! Och då var det ju "bara" ynka två-tre timmar kvar. Men vid 15-tiden drog någon ned en rullgardin. Mitt ansikte började bokstavligen hänga av trötthet. I vanliga fall skulle jag ha dragit på på mig jackan och tagit en rask promenad (ett annat hett tips som alltid fungerar) men vem vill bege sig ut i detta k**-väder? Jag lyckades i alla fall kamma hem en rejäl hög research idag, min chef såg nöjd ut.
Det enda egentliga störningsmomentet på mitt jobb är programledaren på angränsande redaktion. Personen är i allra högsta grad labil. Gapflabbar och pratar väldigt högt med en röst som skär igenom såväl betongväggar som ståldörrar. Idag var det dags för ett utbrott. Programledaren verkar minst sagt enormt pressad. Jag tycker synd om människan som har en fasad utåt och en annan personlighet internt. För att inte tala om dennes medarbetare. Och så mig då, som inte kan prata i telefon vid mitt skrivbord utan att behöva förklara vad som försiggår för personen i andra änden av luren. Men vari består problemen i allt detta, när människorna lider i Haiti? Egentligen ingenting. Gäsp! Nu går jag och lägger mig.