Hångla ifred

Vi hånglade i soffan. Plötsligt översköljdes jag av lätt paranoia. "Någon iakttar oss" tänkte jag och slogs av en känsla av olust. Jag såg mig omkring. Tittade ut genom fönstren, ut i hallen - men ingenstans såg jag något som kunde bekräfta känslan. Inte förrän min blick fastnade på tvn. Är det konstigt att jag känner mig iakttagen när min forna kollega glor på oss? Vem vill hångla inför en torr kriminalreporter? Aldrig får man vara ifred.