Bortskämd, självupptagen, verklighetsfrånvänd

Hatar den här känslan. När man vaknar med huvudvärk, stickningar i benen, lätt molande smärta i korsryggen och stel nacke. När man tänker "hur ska jag orka? Kanske borde ställa in". Fastän man sett fram emot kvällen en hel vecka.
Det hände aldrig förr. Man sov så länge man ville och klagade på sin höjd på att man inte hade "tid" att gå på alla fester och middagar som krockade med varandra. Vilken problematik va? Men när man inte längre har bara sig själv att ansvara för (läs; inte längre kan vara lika verklighetsfrånvänd, bortskämd, egoistisk) är det inte lika enkelt. Jag är bjuden på Todds födelsedagsfest på East och jag vill inte missa en kväll med Anna och Vanessa - alltid lika kul. De får mig alltid att känna den bästa känslan, av att jag är på rätt plats på jorden just nu, med de härligaste människorna och vi har samma humor, intressen och vi ser samma saker.
Jag lämnar nu Folke med sin far och går och kör ett stenhårt pass på Friskis i Ringen. Förhoppningsvis väcker det liv och tar bort värk.


Tillagt i efterhand: Det funkade! Varför är jag förvånad? Det funkar alltid.