Bättre liv utlovas (och det som är skönt)

Jag lovar att det ska handla om andra saker än excel och trötthet. Ni är runt hundra som besöker mig varje dag, ni gör mig så glad, försvinn inte!
I morgon ska jag träffa två gamla arbetskompisar. Den ena jobbade jag med ihop på krimredaktionen, den andra träffade jag bland palmer och bungalows under en galen utlandsproduktion. Våra vägar har gått brett isär sen dess och de är båda så bra! Jag är uppriktigt nyfiken på deras liv.
Jag minns att jag då hade planer på att dumpa min dåvarande kille som jag så uppenbart inte var kär i längre. Singelpinglan av dem rådde mig att snabbt konvertera till singellivet. "Det är så skönt att vara singel" intygade hon. Jag mindes knappt hur det kändes efter sex års samboskap och kände väl att det var dags att ta reda på om det förhöll sig så. Det visade sig vara allt annat än just skönt. Visst - galet, hektiskt, struligt, roligt, spännande, utvecklande, alkoholosande. Men skönt? Nej. Jag fick aldrig någon riktig ro i kroppen, inte på tre år. Jag är avundsjuk på de singlar som känner harmoni utan att känna att något fattas dem. Skönt är för mig att ligga i hans famn och känna hans doft som känns som hemma, köpa en present, hitta en skriven lapp, att längta efter honom och att komma hem till honom efter en kväll ute, ligga med just honom och ingen annan. Det är skönt.