Sleep like an angel on a heavenly bed

Jag gjorde något drastiskt åt saken igår. Jag gillar inte det här att ligga och tycka synd om mig själv utan orsak. Självömkan är sjukt osexigt och har sin funktion i liten dos. Men efter ett dygn, någon kväll eller max några dagar är det fasenimig dags att ta tag i saken. Jag tog tag i de fördragna gardinerna och drog dem åt sidan i ett ryck. Gick ut och berättade för min karl att han är den bästa som finns och gick in i duschen. Efter det frågade jag om han skulle gilla att vara helt själv i kväll när Folke lagt sig (det gäller att lägga upp det på ett smart sätt). Han drog en lättnadens suck, illa dold och sa "nja, inte för min skull". Sen log han. Jag vet att han uppskattar ensamhet. Jag packade väskan och begav mig till Sofia i Nacka. As always.
I natt har jag sovit så gott, så bra och djupt att jag inte minns när det senast hände. Jag vaknade i Sofias duntäcken efter en natt utan ett enda uppvaknande, utan en dröm.
Nu sitter jag här med en kopp te och tittar ut på träden med en skön filt. Jag känner mig som omsluten av en varm hand. Sömn är så läkande.