Tack

Jag älskar honom mest i hela världen! Just nu hör jag hur han rakar sig där inne i badrummet. Jag tänker att jag är lyckligt lottad, att vi kämpat oss igenom en jobbig bebistid. Idag när jag var ute med Folke i parken fick jag ett sms av honom. "Då kan ni komma hem och äta mat". Jag som just satt och tänkte på vad jag skulle handla och skrev en mental lista medan Folke petade i sanden. Blev lättad av att slippa. När jag kom hem var hela lägenheten städad, golven moppade och maten stod på bordet. Jag sa tack för maten men inte för städningen. Tack är ett dumt ord i sammanhanget. Han tackar inte mig när jag städar, varför skulle han? Och han städar inte för min skull och han hjälper inte mig att städa. Han städar. Precis som jag. Och jag blev glad. Han med som det verkar.