Lyxdag i sjuksängen

Idag har jag blivit uppassad och serverad bananfunghi till lunch - bananplättar från Cap Verde. Lätt bland det godaste jag ätit, godare än den godaste efterrätt! Jag förstår inte hur det kunde vara så gott! Men så berättade han att det innehåller kanel och en hel klase bananer, runt åtta stycken. Fem kilo druvsocker alltså. Till middag lagade han timjanjärpar och kubanskt Rice n'beans - ris kokat i cocosmjölk med bönor i. Min man börjar arta sig i köket, rätt rejält också. Men anledningen till min lättma och hans slit med ett snorigt barn och hushållssysslor är min hälsostatus just nu.
Första dagen på nya redaktionen inföll i måndags. Det var en stor lucka i morgonsändningen och redaktören frågade om vi hade några idéer på uppslag. Jag slängde ur mig något halvgenomtänkt och hann just tänka att jag kanske gjort bort mig innan de nappade på idén. Kul! Men jag fick kasta mig in i jobbet och fullfölja min idé, trots att jag inte kunde ett skit om rutinerna. Det blev en rivstart, och ingen soft sådan. Jag gick och spinnade på kvällen och tog i extra hårt eftersom jag inte tränat nåt i helgen. Sen fortsatte det vansinniga jobbtempot igår. Samtidigt som Folke är förkyld och vaknade ett par gånger i timmen hela nätterna vilket innebär grav sömnbrist.
Igår kom straffet. Feberfrossa och halsont. I natt har jag svettats som en gris, ändå är jag puckad nog att tänka att jag borde gå och jobba. Glenn hindrade mig och undrade vem jag skulle göra det för? För vems skull? Ja det kan man fråga sig.