Eftersom jag de senaste dagarna varit ovanligt labil utan till synes märkbar anledning, det vill säga gråtit flera gånger, varit stressad och irriterad samt haft lite allmän ångest och profylaxandats på tunnelbanan, skrev jag ner hur mina dagar och veckor ser ut nuförtiden. Efter det förstod jag mer varför jag börjar känna mig utbränd. Så här ser det ut:
*Ca 05.30 Upp med Folke. Jag vill göra morgnarna till vår lilla mysstund eftersom vi inte ses under hela dagen, och låter Glenn sova eftersom han haft Folke på natten. På morgnarna är Folke tokglad och högljudd och vill krypa runt och slita i allt. Samtidigt som jag har honom försöker jag hinna med det som ingår i mitt jobb, dvs läsa morgontidningen, lyssna på Ekot och se Rapport morgon. Samtidigt ska jag hinna klä mig och sminka mig. Jag tror att den här starten på dagen är orsaken till att jag vaknar med en känsla av stress och att jag den senaste veckan fått huvudvärk redan på morgonen.
*Förmiddagen: Det är fullt ös redan från morgonen. Jag ska ha koll på nyhetsläget och snabbt fatta beslut om vad som är viktigt just nu, samt komma igång med research.
*Lunch: På lunchen tränar jag, eftersom jag just nu är för trött för att träna på kvällarna just nu. För att hinna träna måste jag duscha snabbt och kasta på mig kläderna och snabbt äta en skrivbordslunch medan jag jobbar. Ibland tränar jag inte och då är det lite lugnare.
*Eftermiddag: Arbetstempot har nu sin peak, då jag ska hinna klart med dagens ämnen. Allt ska struktureras och slutföras och lämnas över till programledaren eller reportern.
*Vid arbetsdagens slut: Jag stressar hem och kastar mig över Folke som jag saknat så. Det är inte en minut lugnt då jag ska hinna få i mig mat eftersom jag är jättehungrig, han ska få välling och borsta tänder och pyjamas. När han slutligen kommer i säng är jag helt slut. Men ibland orkar jag ändå plocka undan Folkes leksaker och städa i ordning lite. Sen tar jag bort smink, borstar tänderna och stupar i säng.
*Helg: Stiga upp och vara med Folke på lördagen, få sovmorgon och vara med Folke på söndagen. Inte för att det är nåt fel med att vara med Folke. :)
Summa: Jag håller igång i högt tempo mellan kl 05-06 fram till 19.30. Det innebär att mina dagar är mellan 13 1/2 till 14 1/2 timmar långa. Jag minns inte när jag bara vilade sist. Bara vilade.
Block
2 månader sedan
Usch vännen. Låter inget kul att stressa så.
SvaraRaderaMen vad tidigt han vaknar. Kan han inte somna om lite där så du kan vila lite till? Eller hinna göra morgonbestyren i lugn och ro.
Eller så kanske du faktískt ska låta Glenn ta morgonen också. Han är ju hemma på dagen och kan vila lite när Folke sover. Jag vet att du vill hinna vara med Folke men kanske måste något bortprioriteras. Vaknar han fortfarande så pass mkt på natten så Glenn är uppe hela tiden och därför behöver sova ut på morgonen?
Ett av mina bästa tips är mellanmål. På vägen hem från jobbet. Då behöver man inte kasta i sig mat när man kommer hem. Vi äter oftast middag när B har somnat nu. I lugn och ro.
Eller så lämnar du Folke till oss nån timme någon helg och sover lite :)
Du är grym!
Bra tips med mellanmålet. Nej, han vaknar inte så ofta. Jo, vi ska nog tänka om lite då det gäller morgnarna, ta varannan eller sådär. Och få Folke att somna om? Gissa om vi försökt..
SvaraRaderaTack för stöd. Kram
kom till paris jag ska ta hand om dig. Gâ ut och köpa croissanter medans du sover ut. Gâ runt och promenera, dricka kaffe pâ terasser o bara ta det lugnt och prata.
SvaraRaderaVi skulle kunna gâ pâ massage och sauna och slappna av.
En riktigt myspys helg
kramar
OoOoh! Låter ju heeelt underbart Mya.. Puss
SvaraRaderaI say NO till lunchträning.
SvaraRaderaJag tror att man bara
1) blir mer stressad av att hinna träna/duscha/sminka om sig osv istället för att äta
2) hetsäter konstiga saker (godis och kakor) på eftermiddagen för att man inte blev mätt på lunchen.
Kan du inte vardagsträna på något annat sätt? Gå/cykla till från jobbet eller något? Och så NÖTTER i väskan, alltid. För att inte få akuta hungerattacker = hjärnsläpp.
Fast det där med Paris lät iof bättre.