Lycka, trötthet, uppgivenhet

Lilla O är för liten för att få fram riktiga skrik, förstår ni då hur liten han är? Har inte hört honom gråta riktigt ännu. Väntar på att lungorna ska få kraft så att vi får höra de där hungriga babyvrålen som visar att han blivit människa.

Just det ja, natten: Jag sov ute på soffan med Lilla O i sitt babynest. Glenn sover med Folke i sovrummet. Vi tänker att vi på så sätt ska få lite bättre sömn och orka mer på dagarna. Kvällen började med en och en halv timmes nattning. Folke babblar oavbrutet, det märks att hans hjärna går på högvarv. Så gulligt när han säger "mamma söt och fin". Mindre gulligt när han skriker "dumma mamma ligga hääär!" när man försöker smyga ut efter en timmes pressande.
Glenn är förkyld och har någon slags magsjuka så jag försöker hinna med Folke så gott det går mellan amning och blöjbyten. När han äntligen somnat däckar jag utmattad i soffan i vardagsrummet, orkar inte ens sitta upp, så jag liggammar trots att det gör ont i bröstvårtorna. Glömmer bort att jag egentligen måste sätta mig upp och rapa Lilla O för att han inte ska få ont i magen.
Efter en och en halv timmas sömn vaknar Folke i sovrummet helt otröstlig. Jag hör hur Glenn försöker lugna honom. Det slutar med att jag raglar upp och frågar hur det är med honom. Han säger då att han vill sova bredvid mig. Jag tar honom till soffan. Men hur ska alla tre få plats utan att Folke rullar över Lilla O eller någon av dem ramlar ner på golvet? Folke gnyr och när han äntligen somnat har Lilla O vaknat och vill bli ammad. Jag sitter upp i soffan och undrar hur jag ska lösa det hela. Ska jag gå in med Lilla O till Glenn i sovrummet? Men han är ju sjuk och kan inte massera hans mage och byta blöja och amma varannan var tredje timme. Till slut lägger jag och Lilla O oss skavfötter med Folke. Jag lägger en stor kudde mellan Folkes fötter och bebisens, och hoppas att jag på så sätt ska ska minska risken för nattliga olyckor.
Restrerande natt sover jag max en halvtimme i taget. Amning, blöjbyten, magmassage, trösta Folke, vrida och vända mig och svettas.
Folke vaknade fem och har hela morgonen gått runt och gnällt och smågråtit. Jag försöker ha tålamod och kramar och läser saga och pratar och stryker hans hår. Ibland är han glad några minuter men sen svänger det tvärt. Det som nyss var roligt vill han plötsligt inte längre.
Hur kan jag mitt i detta kaos känna mig lycklig samtidigt som jag nästan gråter av trötthet och uppgivenhet? Mina små fina barn, de kämpar på.