Chokladkaka nu eller aldrig

Att vakna upp i vargtimmen, hormonsvettig, arg, krävande och ruska liv i den belåtne sjusovaren bredvid och med raspig stämma avkräva honom en chokladkaka, oavsett om den chokladkakan befinner sig på en nattöppen mack flera mil bort eller på sjuelvan runt hörnet - det är den rätt vi tar oss som gravida. Men är cravings efter sött, surt, salt eller naturligt (läs jord, sand, blålera) endast en smart ursäkt för att bli behandlade som små prinsessor för en gångs skull, eller kan vi verkligen inte överleva utan den där chokladkakan? Är det kärlek- och uppmärksamhetscravings vi pratar om? Är det ett test på den blivande faderns förmåga att ta ansvar och ta hand om familjen? Är det all oro och ångest inför framtiden som finns i den där jäkla chokladkakan?