En trappa ner

Men OJ vad bra det går att varva ner och försöka lägga sig i tid! Min hjärna går på högvarv, jag har lite för snabb puls och för många framtidstankar för att kunna sova tidigt. I kväll var jag på visning en trappa ner. Lägenheten är inget speciellt, men den är bra planerad och har stor potential. Förstå hur bekvämt det skulle vara att kånka ner alla grejor en våning och inte ens behöva lämna huset! Det känns som att det här löser min ångest. Och Folke skulle få eget rum! Jag, som är av den känsligare sorten, som numera lite för ofta bölar utan anledning, blir helt tårögd av bara tanken på att han är så stor att han kan sova där inne själv och ha ett eget litet pojkrum. Dessutom, vi behöver inte ens adressändra! Nästan komiskt då jag tänker på det.
Glenn är positiv och jag har fått lånelöfte på mellanskillnaden, så jag tror att vi ska satsa på det här! Nu blir jag nervös. Nån jäkel, väldigt het på gröten, har redan lagt ett bud. Hoppas nu att den inte sticker iväg i pris. Kära läsare - jag återkommer!