Att vältra sig

Den här tiden på dygnet borde jag inte skriva någonting. Jag är så trött på att vara trött. Det är vid den här tiden jag är som mest utmattad, som mina ögon svider, som jag har en irriterande känsla av missnöje och obeslutsamhet. Jag ligger på soffan oförmögen att göra annat än just ligga raklång. Jag har aldrig varit ett fan av helgunderhållning. Jag stirrar med döda ögon på Let's Dance. Glenn (som i motsats till mig alltid är morgontrött och i stället kvällspigg) pratar oavbrutet, är glad, drar nåt skämt och jag orkar inte ens anstränga mig tillbaka. Han är så varm mot mig och jag ligger här och stänger in mig i mina egna tankar. Är negativ. Det är just nu han är som finast, när han älskar mig fast jag inte förtjänar det ett endaste dugg. Jag ska komma ihåg det här.
I morgon kommer jag att slå upp mina ögon, titta på Folke, krama den varma lilla kroppen, gå upp göra frukost till mitt barns far och vi ska äta den tillsammans och jag ska känna att det är precis här jag vill vara, alltid. Jag vet ju det, därför är det dumt av mig att vältra mig i min trötthet.