Ett malplacerat skjutjärn

Jag blev ombedd att sitta med på intervjun med en karaktär vi är intresserade av, och som vi eventuellt vill ska medverka i ett program. Efteråt påstod castingchefen här på bolaget att jag gjorde bra ifrån mig och ställde de rätta frågorna, men själv är jag inte lika nöjd. Efter tiden på olika samhällsprogram - för att inte tala om nyheter - är jag van vid snabba frågor, rakt på sak utan krusiduller! Men nu satt jag här och skulle vara överdrivet socialt kompetent och få personen att känna sig bekväm. Det var ju trots allt hans privatliv det handlade om, han var inte här i egenskap av offentlig person.
Castingchefen är ett socialt geni. Med en finess och precision utöver dessa världar rörde hon sig obehindrat genom allsköns ämnen. De skrattade tillsammans och mannen blev mer och mer avslappnad. Sen jag kom jag och ba "Hur länge varade ditt senaste förhållande?" och spände ögonen i honom. Och där dog den goda stämningen. Ops! Taktkänsla som en flodhäst.
Men när jag tänker efter kanske det är passande med en good cop och en bad cop? Jag väljer att tro det.