Jag har älskat dig så länge

Som en del av mitt mer självfokuserade liv (eller liv över huvudtaget utöver bebislivet de senaste nio månaderna) - med jobb, träning, lite oplanerat frilansskrivande, en och annan utekväll med vänner och en hemmapappa som tagit över efter mig - hyrde jag igår fem filmer i en vecka. Filmer som inte Glenn gillar och som jag ska se i min ensamhet efter att Folke somnat. En av dem skildrade ett sargat systerskap och en kvinna vars liv inte blev som hon tänkt sig. Filmen börjar med att en av systrarna just kommit ut efter ett femton års fängelsestraff.
Jag njuter av franskan, av regin, av den enkla miljön. Jag gillar sällan det storslagna. En historia där storyn håller mig klistrad och får mig att inte kunna släppa filmen för ett ögonblick, är däremot ren njutning. Ett litet tips för er som gillar starka, inte alltför komplicerade historier: Jag har älskat dig så länge.