Påsken och dagen

Jag gick in i vecka 38 igår. Det ironiska med det är att jag varit mer aktiv den senaste veckan än vad jag varit under de senaste månaderna tillsammans. Jag har träffat kompisar, promenerat, fikat, lekt med Folke i parker, lagat mat, ätit ute, möblerat om och rensat hemma, haft en liten grillkväll med vänner på innergården och flängt ute till och med på kvällstid. Det är stort för mig som under den här graviditeten stupat i soffan sekunden efter att Folke somnat.

Påsken och framför allt den här dagen har varit helt grym. Först sovmorgon. Jag somnade om till Glenn och Folkes stök i köket. Vid tio gick jag ensam ut med Folke till Skånegläntan. Ingen stress, inga tider att passa. Jag sprang på gamla kollegor och föräldrar från föräldrakooperativet. Jag brukade inte gilla att springa på bekanta i tid och otid, men jag tror att jag förändrats där. När jag flyttade från hålan till storstaden var det just det privata jag uppskattade mest. Ingen som håller koll och skvallrar. Ingen som ringer på oanmäld. Mötet med människor på egna villkor. Men jag kanske har förändrats.

Det här med att "checka in" på facebook eller se vart andra "checkat in" förstod jag inte meningen med. Men när jag ser att Karl och Henrik och Ida sitter på en filt och fikar vid Mariatorget och jag kan gå dit och samtidigt upptäcker att fröken Kry fikar med kompis på Rival, så inser jag att det är en riktigt trevlig liten funktion. Jag gick dit och bad även Kryan komma. Att sitta där i eftermiddagssolen med brillorna och solkrämen på och med hyacinterna som doftar, jag kan inte beskriva känslan efter den här tunga trötta vintern.

Pojken kommer väl när som helst nu. Det känns så. Men så kommer jag på mig själv med att låta som alla höggravida. De flesta tror ju att de ska föda tidigare än utsatt datum. Väskan är dock packad, och pojkens säng står på plats. Kom snart!